Låt Luleå verka för världsfred!

De små handlingarna är ibland kanske av de allra största slagen.

Under gårdagens sammanträde i kommunfullmäktige anmäldes Vänsterpartiets senaste motion. med rubriken ”Motion angående medlemskap i Mayors for Peace”.

Mayors for Peace är ett nätverk, som vill verkar för att visa stöd och solidaritet med Hiroshima och Nagasaki. Två städer som utsattes oerhört mycket under andra världskriget. Nätverket vill arbeta för världsfred och för att synliggöra de fruktansvärda effekterna som kärnvapen medför.

Ett medlemskap kostar var enskild medlemskommun/stad cirka 160 svenska kronor per år.

För Vänsterpartiet, ett parti tydligt inspirerat av betydelsen och vikten av internationell solidaritet, är det en självklarhet att Luleå ska bli medlem i nätverket  I Sverige är i nuläget 26 kommuner, både stora och små, medlemmar i nätverket. Några av dessa är Stockholm, Göteborg, Malå och Sollefteå.

Vi hoppas att vår motion får gehör i kommunfullmäktige och att Luleå blir den 27.e Mayors for Peace-kommunen i Sverige.

Motionen i sin helhet, fastän den är kort, kan du läsa genom att Mayors for peace.

Med valseger 2018 i sikte!

Söndagen den 28 januari och valkonferens i V-Norrbotten.
Här nedan följer mitt öppningsanförande till konferensen:

Kamrater, vänsterpartister, vänner!

Välkomna hit till vår valkonferens inför valet 2018.

Jag hoppas att ni alla är taggade och spända av förväntan över att få vara med på dagens möte. Det är ju här vi ska välja ett slagkraftigt lag av kandidater till Riksdag och region. Det är här framtiden börjar.

Vi är här för att ge varandra förtroende och förutsättningar inför årets utmaning: Valseger 2018!

Det må låta kaxigt, men jag säger så för jag är stolt över vårt parti.

Jag tror på vår kamp för rättvisa och solidaritet. För jämställdhet mellan kvinnor och män och för en hållbarare värld för oss, likväl som för våra barn och barnbarn.

Under den senaste mandatperioden har över 80 välfärdssatsningar förhandlats fram av Vänsterpartiet i tuffa sittningar med en s-ledd regeringen som gärna blickar högerut.

De här välfärdssatsningarna har haft betydelse för kommuner och för regioner i form av satsningar på kvinnosjukvård, stärkt stöd till kvinnojourer och sommarlovspengar för att nämna några exempel.

Fast viktigast är kanske den betydelse som välfärdssatsningarna har haft för vanliga människor.

För föräldrarna vars barn behövt glasögon.nu och inte först då nästnästa löning kommer.

För den ensamstående mamman som fått välja mellan mat och mammografi.

För studenten som fått höjt studiebidrag eller för barnfamiljen vars bostadsbidrag höjts.

Viktiga steg mot en rättvisare fördelning mellan fattiga och rika har tagits och det är vi i Vänsterpartiet, som har gjort det möjligt. Det ska vi gå ut och berätta för väljarna.

Vi ska också berätta att det finns otroligt mycket mer att göra för att få ett rättvisare, jämställdare och hållbarare Sverige

Och vi ska framförallt berätta att det bara finns en garant i svensk politik, för att nå ditåt.

Ett starkt Vänsterparti.

Jag vill passa på att önska oss alla en lyckad valkonferens, som präglas av respekt och god stämning. En konferens där vi tänker på att plädera för kamrater och hålla en god ton mot varandra. En konferens där vi går stärkta och enade ut i valrörelsen.

Avslutningsvis vill jag påminna oss alla om att ett val vinner ingen ensam. Vi är ett lag av goda kamrater med hjärta och hjärna till vänster och vi arbetar för vår politik tillsammans.

Det är vi som är dem som tillsammans ska forma framtiden för människorna i Malmfälten, för tornedalingarna, för befolkningen vid Piteå älvdal och i östra Norrbotten, för kust- och inlandsborna. Det är vi tillsammans, för det är vår framtid.

Och i framtid finns ett Sverige och Norrbotten för alla –inte bara för de rikaste.

Med detta vill jag förklara Vänsterpartiet Norrbottens valkonferens 2018 för öppnad!

Nina Berggård, distriktsordförande
Vänsterpartiet Norrbotten

 

 

#metoo-tankar!

För någon vecka sedan började kvinnor världen över att säga ifrån. Det ska INTE vara okej med övergrepp av något slag. Genom att ”vittna” om att jag och hon och hon och dem varit utsattas, så synliggjordes de sämsta patriarkalaste sidorna ordentligt. Med anledning av den väldigt spridda hashtag-kampanjen #metoo, så började jag fundera på om det hänt något sen jag var ung.

Jag tror att alla kvinnor, flickor, damer och tanter blivit utsatta. Det har jag också. Jag är övertygad om att den stora majoriteten av oss har sökt ”felet” hos oss själva. Vad gjorde jag? Vad sa jag? Hade jag kunnat undvika att han (det är oftast en han) sa eller gjorde så mot mig. Svaret är nej! Det är inte ditt fel. Inte ”mottagarens” ansvar. Det är ”sändarens”! I vissa fall så illa som förövarens. Men aldrig, aldrig är ansvaret ditt. Hur du än är klädd eller ser ut. Din kropp är alltid din och den är inte någon annans att yttra sig av, förfoga över, kommentera, kränka eller utnyttja.

Varje människa är ansvarig för vad hen säger eller gör. Varje människa som utsätter någon för en kränkning av verbalt, fysiskt eller psykiskt slag har valet att göra detta eller att avstå. Där ligger ansvaret och där ska felet placeras! Oavsett hur du förmår att bemöta det som sker. Apan sitter alltid på förövarens axel. Minns det om eller snarare när det sker.

Har det då hänt något? Jag hoppas det. Jag hoppas att medvetenheten hos män blir större och större. Alla är något till någon kvinna, barn till en mamma, pappa till en dotter, har en syster en hustru eller en god kvinnlig vän. Det borde faktiskt vara tillräckligt för att tänka efter före…

Jag tror att detta rör sig framåt i kollektivet män och deras medvetande om än i väldigt maklig takt. Det är dock när en man tar det som en personlig uppgift att ansvara för som något händer. När en kommentar om en kvinnas utseende undviks, för att det faktiskt inte är okej att bedöma en annan människas utseende. Det är när män agerar och reagerar på andra mäns beteenden och uttalanden och säger just ”Nej, lägg av. Det är inte okej!” Det är då det verkligen börjar hända något.

Till dess så är det nog så att det är tjejerna själva som får ta ansvar för att förbättra killarnas beteende genom att markera på alla sätt och vis. Jag hoppas att det kan ske parallellt i en större utsträckning.

I väntan på det får nedan beskrivna berättelse, från två skilda händelser, då jag och min dotter var jämngamla, bli en skildring på att även om inte mycket händer. Även om jag kanske borde ha gjort mer som mamma för att rusta mina döttrar för det patriarkala samhället så kan jag inte ha misslyckats helt.

Sverige 2017:
Min dotter, 23-år arbetade i somras som museipedagog på Seglora kyrka på Skansen. En eftermiddag kom ett franskt par in tillsammans med sin dotter i övre tonåren. Mannen ville konversera på franska. Min Julia talar inte franska. Mannen insisterar ett par gånger, vilket verkade besvära hans egen dotter påtagligt. Tillslut kollar mannen in Julia från topp till tå och säger med en menande blick ”Have you never been with A french man? Hö hö!”

Julia svarar honom genast. Sånt där ska inte du säga. Det är högst olämpligt. Överhuvudtaget och i synnerhet i en kyrka. Hade du tilltalat en dam på det sättet i Seglora kyrka på 1700-talet, hade det blivit kyrksocken för din del!

En julidag 1995, då jag nästan var 23 år, gick jag i långshorts och långärmad tröja (ni vet svenska sommrar…) på Storgatan i Luleå, då en man i uppskattningsvis 50-års åldern, stoppade mig genom att lägga handflatan på min bröstkorg. Han sa med en självklar uppsyn ”Kan du komma i kväll till Statt? Jag tittade på honom med fågelholksstora ögon. Han fortsatte ”förresten, vad kostar det.” Med samma självklara uppsyn om att han avsåg sig ha rätt till sitt agerande.

Det här var på den tiden då den fysiska resebyrån fortfarande spelade stor roll för charterresenärer. De lockade stort med bilder på lättklädda, asiatiska flickor i solnedgången. Utan minsta eftertanke om vilket underliggande budskap de faktiskt spred.

Jag var 23 år och hade uppenbarligen blivit tagen för en kvinna vars kropp var till salu. För ett det. Ett objekt som en del i den stigmatiserande bilden av en ung kvinna med mitt utseende.

Jag sa ingenting. Jag var mållös. Rädd och ledsen. Jag mer eller mindre sprang därifrån. Sen blev jag arg, på mig själv. Varför hade jag tillåtit att detta skedde? Varför hade jag inte fräst ifrån? Varför kände jag mig äcklad, ja nästan äcklad över mig själv?

Jo, jag förstod inte då att det inte var mitt fel. Det var hans och bara hans! Gubbäcklets! Jag var 23 år och alltför oerfaren och otränad för den typen av oacceptabelt beteende.

I dag är jag 45 år. Jag vet att ett sexistiskt påhopp, en fysisk kränkning, ett övergrepp aldrig är mitt eller någon annan utsatts fel.

Idag agerar jag. Reagerar. Gör min stämma hörd. Jag är äldre, klokare, mer tränad och erfaren nu. På gott och ont. Jag är sällan mållös nu för tiden. Jag ska inte säga aldrig, för det finns knäppgökar som faktiskt fortfarande förvånar en.

Jag har också så mycket mer att värna om. Framtiden för mina döttrar och dotterdotter. Jag har också ett ansvar att fostra min son. För han ska veta att han har så många viktiga kvinnor, systrar, syskonbarn att stå upp för.

Det är sorgligt att jag vet att de liksom jag själv och så många medsystrar kan hashtagga sig med #metoo-taggen.

Jag är ändå inte beredd att lägga ner kampen mot sexism och könsmaktstrukturer. Jag rentav vägrar ge upp. Jag önskar så att Amelia, mitt barnbarn, ska slippa göra den taggningen.

Om vi går tillbaka till händelserna på Seglora kyrka och det faktum att samma dotter är aktiv i en tjejjour. Och att den andra är en extremt svårslagen, verbalutmaning för en antifeminist. Ja, då förstår ni ungefär hur stolt jag är över mina döttrar. Och var min drivkraft om en bättre, jämställdhet och mer feminstisk värld finns.

Politik är ett 24/7-engagemang!

Copyright Andreas Harnemo - Snow Garden AB 2015

Copyright Andreas Harnemo – Snow Garden AB 2015

 Under senaste mandatperioden har uppdraget som politisk gruppledare blivit svårare. Skälet är att information undanhållits större del av oppositionen. Det är uppenbart att man måste vara inbjuden till rätt möte. Möten som sker i hemlighet, bakom stängda dörrar.

Jag har aldrig blivit inbjuden dit. Med sådana villkor spelar inte ens 100% närvaro på arbetsutskotten någon roll. Information undanhålls mig, som så obekvämt antas sitta inne med annan åsikt. Det har blivit allt tydligare att det beror på att jag inte accepterat att sitta tyst i knäet på kommunstyrelsens viceordförande.

Efter valet 2014 gjordes en revidering av arvodessystemet i Luleå kommun. Alla gruppledare i kommunfullmäktige (KF) omfattas av framförallt skriftens åttonde paragraf.
I denna handling regleras arvoden, pensioner och aktuella arbetsuppgifter mm. Gruppledare i kommunfullmäktige med uppdrag på betydande del av heltid (40 % eller mer)  

Arvoden för gruppledarna och övriga förtroendevalda fastställdes av KF.
För vänsterpartiets gruppledare, det vill säga undertecknad, innebar det ett fastställt arvode på 66 procent av ett riksdagsarvode, även kallat grundarvode.  Procentsatsen bestäms utifrån antalet mandat i KF.

Anställd vs. förtroendevald
Den stora skillnaden mellan att vara anställd och förtroendevald är att det ena är ett arbete, med krav på att gällande lagar och anställningstrygghet finns. Ett förtroendeuppdrag är inget arbete. Det är ett förtroende som ges den som innehar uppdraget. Det förpliktar. Det gäller att kunna företräda sitt parti och vara ansvarig gentemot de som ger en förtroendet.

Ett arbete förpliktar på annat sätt. Alltid med förutsättning att man kan klara av sina arbetsuppgifter.  2014 hade jag varit helt tjänstledig och borta från arbetet i fyra år.
En mandatperiod till skulle bli sammanlagt åtta år. Det hände mycket inom mitt arbetsområde på de första fyra åren, fick jag veta av mina tidigare arbetskollegor.
Det skulle hända mycket på fyra år till. Jag ville upprätthålla min kompetens och mitt yrkeskunnande.

Mitt arbete i statlig tjänst
Jag arbetar med kvalificerat handläggningsarbete på Försäkringskassan. Arbetet är kopplat till lagstyrda regelverk och det innebär kontinuerlig utveckling och förändring. När jag går på arbetet är jag en del av det svenska socialförsäkringssystemet. Det kräver en del av mig, men det ger också positiv energi tillbaka i min verksamhet som politiker.

Jag är duktig på mitt arbete. I vilket jag möter människor i stort behov av stöd från samhället. Jag hjälper dem och jag gör skillnad för dem. Mitt förvärvsarbete och mina politiska förtroendeuppdrag går i viktiga delar hand i hand.

Vänsterpartiet har varit högst delaktig i genomförande av ett tryggt socialförsäkrings-system. Vi driver ständigt krav på bättre statlig fördelningspolitik, för att minska avstånden mellan de som har mest i samhället och de som har lite eller inget alls. Just de människorna, de i behov av den politik vänsterpartiet driver, möter jag i mitt arbete med på Försäkringskassan. Det förstärker min uppfattning om att den politiska väg jag valt är bra. Ja, faktiskt bäst!

Förtroendeuppdraget som gruppledare
Kortfattat innebär förtroendeuppdrag som gruppledare i Luleå kommun, precis det som om står i reglementet. En person från varje parti utses till att stå till kommunstyrelsens (KS) förfogande.

Jag fullgör de åtaganden som reglementet innebär.  Utöver det gör jag en hel del som inte reglementet uttrycker för att leda, administrera, organisera och stötta vänsterpartiets alla förtroendevalda med kommunala uppdrag.

Jag har även tagit på mig några politiskt fördelade ”extraknäck” inom kommunen. Det berikar mig som politiker. Jag är glad över att för Luleå kommuns räkning få ägna mig åt frågor om besöksnäring och handel, trygghetsfrågor för våra kommuninnevånare. Jämställdhet inom kommunens verksamhet och folkhälsa för alla Luleås drygt 76 750 invånare, såväl unga som gamla, kvinnor, flickor pojkar och män.

Ansvar och åtagande som arvoderad gruppledare
När det gäller mitt ansvar för att tillgodogöra mig information och bereda frågor KF för min grupps räkning, så jag har fullgjort mina åtaganden. Det kommer jag att fortsätta göra.

Majoriteten har däremot inte fullgjort sin skyldighet att visa på så kallad transparens.
Om  information undanhålls spelar det ingen roll hur många sammanträden en deltar vid. Vänsterpartiets representanter har en sammanlagd 100-procentig närvaro i utskott, beredningar mm. Det hjälper ändå inte om information, till och med på direkta frågor undanhålls då. Det och inget annat är enda anledningen till att jag inte kunnat verka fullgott som gruppledare i min grupp.

Undanhållande av viktig information
Ett exempel är då det vid Luleå kommunföretags möte någon vecka innan budgeten i Luleå skulle tas för  2018-2020, informerades om att det kommunala bostadsbolaget Lulebos bolagsstämma skulle flyttas. Jag frågade varför? Svaret jag fick var att det helt enkelt ”bara var en information”.

Två veckor senare, en sen torsdag eftermiddag, mejlades ett ärende om uttag från Lulebos konto värt 400 miljoner kronor ut. Underförstått antyddes att ärendet skulle tas som extraärende vid ett möte direkt efter helgen. Detta var alltså anledningen till att bolagsstämman skulle skjutas fram.

Jag frågade vid KS-mötet där ärendet hanterades: fanns information och kännedom om detta ”400 miljonersärende” redan vid mötet där jag mer eller mindre nekades ett ärligt svar. Svaret var ja. Informationen fanns redan då, men den mörkades av socialdemokraterna..

Ett annat exempel  är de väldigt uppmärksammade turerna kring de så kallade Luleboaffärerna, då sossarna gick i främsta led för att driva igenom en massutförsäljning av allmännyttans hyresrätter.

Den 2 maj 2015 kom en kallelse till ett extra styrelsemöte i Luleå kommunföretag AB, där jag är ledamot. I kallelsen fanns ingen information om vad ärendet handlade om. ”Handlingar delas ut vid sammanträdet”, var enda information som gavs.

Vid mötet den 8 maj kom informationen om massutförsäljningen. Ett beslut värt mellan tre och fyra miljarder. Ingen i styrelsen visste något, förutom moderaternas gruppledare, som deltagit i underbordförhandlingar bakom stängda dörrar. Mörkläggningen hade varit total.

I just ”Luleboaffären” fick vi i vänsterpartiet däremot en hel del informationsmaterial genom andra kanaler. Personer på olika positioner i politik och samhälle, som inte ville vara öppna uppgiftslämnare till dolda, hemliga uppgifter. Uppgifter som innehöll mer fakta än den vi delgivits och som vi övriga in i det sista undanhölls.
Så ska det inte vara i en öppen kommun.

Förväntningar från mig som gruppledare och statstjänstekvinna
Som gruppledare förväntar jag mig att få den information som behövs för att fatta beslut. All information, inte minst den som finns då jag frågar efter den.

Jag förväntar mig att bemötas med respekt för det arbete jag utför som politiker och som tjänsteperson i statligt arbete. Jag kräver av mig själv att det ska gälla omvänt.

Jag gör ett bra arbete som gruppledare och jag är stolt över  mitt partis bidrag i Luleåpolitiken. Våra politiker i vänsterpartiet är duktiga och förtroendeingivande.
Jag vet också att det finns personligt förtroende för mig, som politiker.
Internt i partiet och från medborgarna.

Den tydliga (s)lutsatsen
I Luleå har socialdemokraterna drygt 48 procent av väljarnas förtroende i KF. Förtroende kan man både inne ha och mista. Det finns underlag för ett brett vänsterinriktat styre. Men politiken går bara än mer höger ut, för varje sammanträde som genomförs. Den ideologiska inriktningen är tydlig.

Min slutsats när det gäller den politiska utvecklingen i Luleå kommun är att den inriktningen fortsatt kommer att vara socialdemokraternas linje. Jag  förväntar mig alltså inte att jag ska bli inbjuden till maktens inre korridorer. Det är redan trångt i majoritetens knä, där sitter sedan länge moderaterna.

//Nina
(Som denna dag firar 43 år i Sverige. Svensk blev jag först den 15 september 1974)

För den som är intresserad av siffror, följer här lite sådana
Det är en sammanställning över kommunalråden (S) och samtliga partigruppledares närvaro på kommunstyrelsen samt fastställt arvode i procent av ett riksdagsarvode under innevarande mandatperiod.

Anette Asplund (KD) 27 av 31. Anette får 47% : 351 936 kr/år
Anders Josefsson (M) 24 av 31. Anders får 80% : 628 992 kr/år
Carola Liden (C), 31 av 31. Carola får 47% : 351 936 kr/år
Erland Nilsson (LPO) 30 av 31. Erland får 41% : 307 008 kr/år
Jan Nyberg (MP), 28 av 31. Janne får 66% : 441 792 kr/år
Jonas Brännberg (RS), 28 av 31. Jonas får 47% : 351 936 kr/år
Niklas Nordström (S), 22 av 31. Niklas får 95% : 711 360 kr/år
Nina Berggård (V) 29 av 31. Undertecknad får 66% : 441 792 kr/år
Thomas Olofsson (L), 29 av 31. Thomas får 60% : 396 864 kr/år
Yvonne Stålnacke (S), 30 av 31. Yvonne får 105% : 786 240 kr/år

Arvodet består av ett grundbelopp och ett tillägg per mandat i kommunfullmäktige. Grundbeloppet är 35 % av riksdagsledamots grundarvode. Tillägget per mandat är 6 % av riksdagsledamots grundarvode. För 2015 har riksdagsledamots grundarvode fastställts till 61 000 kronor. Det innebär att grundarvodet uppgår till 21 350 kronor och att tillägget per mandat uppgår till 3660 kronor år 2015. Totala arvodet kan dock inte uppgå till högre belopp än 80 % av arvodet för kommunstyrelsens ordförande.

Övriga förtroendevalda som får arvoden för uppdrag på betydande del av heltid:
Socialnämndens ordförande Margareta Bladfors, 90 procent: 673 920 kr/år
Barn- och utbildningsnämndens ordförande Carina Sammeli, 85 procent: 636 480 kr/år Stadsbyggnadsnämndens ordförande Lenita Eriksson , 85 procent: 636 480 kr/år
Miljö- och byggnadsnämndens ordförande Göran Öhman, 85 procent: 636 480 kr/år Fritidsnämndens ordförande Inger B Larsson, 40 procent:  299 520 kr/år Kulturnämndens ordförande Omar Jakobsson, 40 procent: 299 520 kr/år Kommunfullmäktiges ordförande Marita Meetz, 40 procent:  299 520 kr/år

Bilden i ingressen har jag lånat från kommunens hemsida. Det är en bild som jag gillar och copyrighten är fotografens.