Sänk avgiften till bostadskön!

Bokhylla 1 monterad!

Här följer en insändare jag formulerat med anledning av reaktionerna på avgiften till den nyinrättade, kommunala bostadskön i Luleå kommun.

Sänk avgiften till bostadskön!
En majoritet av socialdemokrater och moderater beslutade i våras att varje person som vill stå i Luleås bostadskö måste erlägga en avgift på 250 kr. Vänsterpartiet föreslog avgiftsfritt för ungdomar upp till 20 år samt en avgift på 100 kr för övriga.

Vänsterpartiet befarade att många skulle tvingas avstå från sin köplats. Framförallt de med knappa resurser, ensamstående med flera barn i hushållet, ungdomar utan inkomst och andra som verkligen behöver en hyresbostad. Vi påpekade att det försvårar för studenter som vill flytta tillbaka till kommunen efter avslutade studier på annan ort.

Kommunledningen har i debatten hävdat att införandet av en avgift, drastiskt skulle minska antalet köande, då många står där utan att behöva någon bostad. Vi vände oss starkt mot argumentet om att de flesta verkar ”okynnesstå” i bostadskön.

Vänsterpartiet tror inte att antalet köande är problemet. Problemet är att det finns för få hyresrätter att förmedla. Socialdemokraterna säljer ut allmännyttiga bostader och sänker kraven på de bostäder som ska byggas av vårt gemensamt ägda Lulebo AB. Med den politiken blir det inte fler bostäder att förmedla. Det är en politik som gynnar marknaden, som vill ”potionera” ut nya bostäder i en takt som möjliggör mesta möjliga vinst. Inte en politik för de som ska betala för att stå i bostadskön.

Vi invänder starkt mot att kommunen ska ta betalt för en tjänst, utan att faktiskt kunna ”leverera varan”. Det finns inga garantier för att den som står i kö får en bostad förmedlad.

I Luleå kan kötiden bli över 10 år till en allmännyttig hyresrätt. En kostnad på 2500 kr, fortfarande utan garanti om ett kontrakt. Vänsterpartiet anser att det är en orimlig kostnad för en person som behöver få hyra en bostad.

De som försvarar avgiften menar att det endast är de som köar som nu får betala, men frågan är vad de betalar för? Vi är tveksamma till hur en ”cyberplats” verkligen kan kosta 250 kr per år för ett mer eller mindre passivt bostadsköande. Detta då köplatsregistreringen är ett jobb som den köande till stor del själv hanterar. Vi tycker att 100 kr är tillräckligt för den tjänsten.

Socialdemokraterna och moderaterna menade under vårens debatt i kommunfullmäktige att vi överdrev. 250 kronor är ingenting, hävdade de. Vi påpekade att en påtagligt lägre avgift skulle göra skillnad. I vårt alternativa förslag skulle avgiften för en ensamstående med tre unga i hushållet bli 100 kr per familj och år. Det är skillnad mot de 1000 kronor som S och M beslutade om.

Nina Berggård (V)
Gruppledare, Luleå

lgh-2

Bilderna är från dotterns studentlägenhet i
Huddinge, som vi inredde för en månad sedan. Efter ett par dagars bilflängande på Stockholms vägar mellan förra hyresrummet, IKEA och nya bostaden var den hyfsat inredd och klar för inflyttning.

Ja,det förstås! Ett par dagar och drygt tre års köande i SSSB, Stockholmsstudentbostadskö.
Tur att hon bara behövde köa i tre år, att hon
faktiskt fick ett hyreskontrakt  och att köandet
var kostnadsfritt.

Det är allt annat än svart eller vitt i politiken!

Nina, EU-valI måndags diskuterades riktlinjer för politikens närvaro i Luleå kommuns lokaler och verksamheter. Det blev en lång diskussion, även om den inleddes med ett meddelande om att förslaget till riktlinjer ska gå på remiss till partigrupperna. Jag känner mig kluven, mycket kluven. Å ena sidan har vi demokrati i Sverige, på gott och ont. Jag tycker att alla människor ska ha en likvärdig röst i samhället.

Ytterst så kännetecknas den av en allmän och lika rösträtt. Det blir dock svårt att känna sig positiv till att rasistiska och i värsta fall också nazistiska partier ska ha tillträde till våra skolor. Detta beroende på hur riktlinjerna kommer att se ut. Det står dock alla fritt att rösta som de vill. Beklagligt är att så många tänker sig rösta på partier som bygger politik på att dela upp människor och markera vilka som är värda mer än andra genom förtryck och kränkningar.

Radio Norrbotten gjorde en intervju med mig med anledning av den pågående diskussionen. Intervjun bör kunna finnas via denna länk. Ärendet diskuteras vidare och beslut skall fattas i augusti 2014.

Ett litet PS med något ”positivt”. Nya valbilder (se bilden till höger) har tagits och det är troligen så att det finns en del som tycker att jag gjort något bra i politiken och kryssade mig. Lite kul förstås, fastän jag hade förordat Malin Björk som kryss-alternativ.

Vem är chefen?

ordförandeklubbaKarl Petersen avgår som kommunstyrelsens ordförande/kommunalråd i Luleå, vid årsskiftet. I sitt arbete har han helt naturligt kommit i kontakt med många, många medborgare och samarbetspartners från det offentliga och det privata. I mycket och
av många har Petersen varit en väldigt uppskattad politiker.

Det förstår jag, även om vi från Vänsterpartiet inte alltid uppskattat eller delat hans politiska vilja.

Massmedialt har det nu uppstått en debatt kring de avtackningsaktiviteter som anordnas från kommunen och det råder så kallat diskussionsläge i frågan.

Plan- och tillväxtutskottet, vars rösträtts- och beslutande politiker består av fyra socialdemokrater och en moderat ledamot. Beslutade under gårdagen att tillskjuta 180 000 kronor för att administrera detta avtackande. Från Vänsterpartiet är vi, liksom flera av övriga partier, lite kritiska mot detta, men det framgår ej ur protokollet från utskottssammanträdet, då vi ej har yrkande- eller beslutsrätt i det.

Med anledning av vad som framgår i tidningen Norrbottens Kurirens i dag , där det ser ut som att vi från Vänsterpartiet är beslutande i ärendet, har jag fått en del propåer från partikamrater och medborgare kring Vänsterpartiets inställning. Jag har varit i kontakt med skribenten under förmiddagen och denna artikel finns nu på nätet.

Min inställning till denna avtackning och alla andra sådana är att alla tjänstemän, politiker, anställda arbetare och verkställande direktörer, förtjänar en avtackning vid avslutande av sitt förtroendeuppdrag eller sitt arbete. Det står jag helt fullt och fast vid.

Denna gång handlar det tyvärr om att det på tjänstemannaväg (?) gjorts politik av det hela. I den text som anförs som beslutsförslag och sammanfattning av ärendet har tjänstemän gjort en politisk bedömning av en politikers förtroendeuppdrag. Det tycker jag är att hantera ärendet på ett mycket konstigt sätt.

I mitt uppdrag som gruppledare har jag bjudits in till avtackningsaktiviteter på Kulturens Hus, som samarbetspartner (gruppledare för ett parti representerat i Kommunstyrelsen) vill jag självklart visa min uppskattning och tacka för det gångna samarbetet. Jag hade däremot sett att det inte gjordes politik av det hela. Dels är det prejudicerande att tjänstemän gör en politisk bedömning av avgående politiker och dennes gärning, dels blir det helt enkelt lite för mycket Nordkorea-känsla över det hela. Vi skall alla hylla Ledaren!

Visst! Äras den som äras bör och självklart skall uppskattning visas för väl utfört arbete. Fast frågan är om sammankomsten för allmänheten är det enda som skulle ha lyfts upp på beslutsbordet.

Frågan när det handlar om ett förtroendeuppdrag är också ”Vem är chefen?”. 

Det är inget som är billigt med att barn far illa!

Min första passbildDen 26 augusti behandlar Luleå kommunfullmäktige Vänsterpartiets ”Motion om barnfattigdomen i Luleå”, som efterfrågar förslag på konkreta åtgärder för att kartlägga barnfattigdomen i Luleå samt underlätta för berörda barn och deras familjer. Detta är något som moderaternas gruppledare opponerar sig över i lördagens tidning.  (Norrbottens Kuriren 3 augusti, tyvärr går artikeln ej att länka till)

Till Vänsterpartiets stora glädje kommer motionen enligt nu liggande förslag bifallas. Det är till och med så att de nämnder som deltagit i remissarbetet för motionens besvarande gått längre i sitt förslag till beslut. De instanser som behandlat motionen visar på att motionen beaktats från ett helhetsperspektiv. Det tyder på visad respekt för berörda barn och på insikt om den samhällshelhet som barnen berörs av, då inkomstklyftorna ökar. Från vår sida är vi tacksamma för att remissinstanserna tagit detta på fullt allvar. För det är allvar då barn far illa. Läs mer