Sänk avgiften till bostadskön!

Bokhylla 1 monterad!

Här följer en insändare jag formulerat med anledning av reaktionerna på avgiften till den nyinrättade, kommunala bostadskön i Luleå kommun.

Sänk avgiften till bostadskön!
En majoritet av socialdemokrater och moderater beslutade i våras att varje person som vill stå i Luleås bostadskö måste erlägga en avgift på 250 kr. Vänsterpartiet föreslog avgiftsfritt för ungdomar upp till 20 år samt en avgift på 100 kr för övriga.

Vänsterpartiet befarade att många skulle tvingas avstå från sin köplats. Framförallt de med knappa resurser, ensamstående med flera barn i hushållet, ungdomar utan inkomst och andra som verkligen behöver en hyresbostad. Vi påpekade att det försvårar för studenter som vill flytta tillbaka till kommunen efter avslutade studier på annan ort.

Kommunledningen har i debatten hävdat att införandet av en avgift, drastiskt skulle minska antalet köande, då många står där utan att behöva någon bostad. Vi vände oss starkt mot argumentet om att de flesta verkar ”okynnesstå” i bostadskön.

Vänsterpartiet tror inte att antalet köande är problemet. Problemet är att det finns för få hyresrätter att förmedla. Socialdemokraterna säljer ut allmännyttiga bostader och sänker kraven på de bostäder som ska byggas av vårt gemensamt ägda Lulebo AB. Med den politiken blir det inte fler bostäder att förmedla. Det är en politik som gynnar marknaden, som vill ”potionera” ut nya bostäder i en takt som möjliggör mesta möjliga vinst. Inte en politik för de som ska betala för att stå i bostadskön.

Vi invänder starkt mot att kommunen ska ta betalt för en tjänst, utan att faktiskt kunna ”leverera varan”. Det finns inga garantier för att den som står i kö får en bostad förmedlad.

I Luleå kan kötiden bli över 10 år till en allmännyttig hyresrätt. En kostnad på 2500 kr, fortfarande utan garanti om ett kontrakt. Vänsterpartiet anser att det är en orimlig kostnad för en person som behöver få hyra en bostad.

De som försvarar avgiften menar att det endast är de som köar som nu får betala, men frågan är vad de betalar för? Vi är tveksamma till hur en ”cyberplats” verkligen kan kosta 250 kr per år för ett mer eller mindre passivt bostadsköande. Detta då köplatsregistreringen är ett jobb som den köande till stor del själv hanterar. Vi tycker att 100 kr är tillräckligt för den tjänsten.

Socialdemokraterna och moderaterna menade under vårens debatt i kommunfullmäktige att vi överdrev. 250 kronor är ingenting, hävdade de. Vi påpekade att en påtagligt lägre avgift skulle göra skillnad. I vårt alternativa förslag skulle avgiften för en ensamstående med tre unga i hushållet bli 100 kr per familj och år. Det är skillnad mot de 1000 kronor som S och M beslutade om.

Nina Berggård (V)
Gruppledare, Luleå

lgh-2

Bilderna är från dotterns studentlägenhet i
Huddinge, som vi inredde för en månad sedan. Efter ett par dagars bilflängande på Stockholms vägar mellan förra hyresrummet, IKEA och nya bostaden var den hyfsat inredd och klar för inflyttning.

Ja,det förstås! Ett par dagar och drygt tre års köande i SSSB, Stockholmsstudentbostadskö.
Tur att hon bara behövde köa i tre år, att hon
faktiskt fick ett hyreskontrakt  och att köandet
var kostnadsfritt.

Det är endast i motvind en drake lyfter!

En mitt-i-sommaren-valaktivitet. Deltar på HBTQ-debatt i Pajalas "Kulturens Hus". Fick spontana applåder för ett inlägg.

HBTQ-debatt!

Valrörelsen är över, rösterna räknade och personkryssens påverkan är fastställd. Det hade kunnat gå bättre. Bättre i antal röster och i antal vunna mandat, men nu blev det inte så. Frågan är om man ska ”bryta ihop och komma igen” eller om det är dags att hala in draken?

Förvisso har Vänsterpartiet på lokala och regionala håll i landet, även i Norrbotten vunnit mark. På flera håll är Vänsterpartiet aktuella som ”regeringssamverkare” eller rentav ”regeringsbildare”. Ett resulatat av tydlig, idog politik och visad inriktning på ett alternativ till den många gånger dominerande socialdemokratin.

Ett sånt exempel är valresultatet i Överkalix. Vänsterpartiet deklarerade tillsammans med övriga opositionspartier på ett tydligt alternativt styre. Ett sånt tag kan gå både ena eller andra vägen. Viktigast här är att det gick vägen. Regnbågsalternativet fick väljarnas förtroende. Detta kanske är möjligare att åstadkomma i en mindre kommun, där personkännedom spelar minst lika stor roll som ideologisk inriktning. Det viktigaste är i alla fall att det går. Det går att göra skillnad. Ibland tar det bara lite längre tid.

Lasse, Stefan och jag!

Lasse, Stefan och jag!

I Luleå är det exempelvis ganska svårt att ”tränga sig” in och bryta den socialdemokratiska dominansen. Med egen majoritet och ett ganska svalt politiskt agerande från stödpartiet Miljöpartiet har socialdemokraterna byggt upp ”utveckling och framgång”.

Det mesta ärt byggt på lånade pengar, som kostar skattebetalare dyra räntpengar. Givetvis så behövs satsningar, men det är enkelt att satsa, då någon annan (skattebetalarna) står risken och framstegen kan presenteras i särskilt utvald partifärg.

Vi hade givetvis velat nå fram bättre i Luleå. I politiken vill en alltid det. Det ligger i det politiska engagemangets natur. Även om besvikelsen för att inte väljarna liksom Vänsterpartiet, noga prioriterat en välfärd utan vinstintressen med möjlighet till stöd för fler äldre, en miljöpolitik med långsiktigt perspektiv, en arbetsrätt värd namnet eller en skola, jämlik och jämställd för att rusta elever och unga för samhället, så klarade vi oss ganska hyfsat i konkurrensen.
Även om vår politik förenar tre av det viktigaste frågorna och bygger på feminism, socialism och ekologisk grund, så finns väljare som inte ser långsiktigheten och nödvändigheten av den roll som Vänsterpartiet spelar i kommun, landsting och Riksdag.

De vanligaste frågorna i valrörelsen har varit ”Varför ska jag rösta på Vänsterpartiet?”. Frågan är ställd utifrån perspektivet ”och inte på Miljöpartiet/F!/Soscialdemokraterna?”. Mitt svar har alltid varit att vi slagit samman de viktigaste för människors möjlighet till att leva under rättvisa och goda förhållanden, men möjlighet till jämställda strukturer, där miljön spelar roll och prioriteras.

Miljöpartiet har en bra miljöpolitik, samma som vår, men det är inte den minsta klassanalys i programmet. Det har ju visat sig i praktiken också. Miljöpartiet snuddar högerfältet långt med än de håller vänster ut.

Feministiskt initiativ har en bra politik för jämställdhet mellan könen. De har samma politik som vi där, men liksom Miljöpartiet saknas tydlighet om vart partiet vill när det gäller frågor om ekonomisk rättvisa. Den analys som krävs för klassamhället vara eller icke-vara saknas.

Socialdemokratin……den är bara en sorglig blekröd skugga av sin forna politik, när det kommer till socialism. Det räcker att konstatera så.

Lasse på besök. En av de mest fullsatta dagarna i vårt Noliatält.

Noliatältet

I rubriken skriver jag om den drake som endast lyfter i motvind. Visst vet jag att Vänsterpartiet sägs vara bäst i opposition och visst är jag väl medveten om att det är den roll som vi oftast får spela. Det är oftast resultatet av att ”Inte vara till salu”, att konsekvent stå på rätt sida av politikens ideologihjul- den vänstra. Fast jag står hellre där och känner livslusten och kampandan, än att stå någonstans bland de andra partierna och dess politiker som nästintill riskerar att få betala ”Trängselskatt” för politiker i mittfältet.

I förrförra veckan, andra helgen efter valet, höll partidistriktet en kurs för nya medlemmar. Den var fullsatt! Det finns hopp om framtiden. Om en gemensam fortsatt kamp för socialismen och feminismen. Det är många drakar på väg upp i luften. Mot nästa valrörelse, då fler och fler drakar stiger mot skyn. Drakar från vänster!

En av de sista debatterna i valrörelsen. Medverkar gör Anna Hövenmark och jag är supporter, glatt viftandes med vår "Inte till salu"-ballonger.

Debattsuporting!

(I inlägget har jag publicerat bilder från valrörelsen. De är lånade av Stefan Tornberg och ett av hans hustru Birgitta. De är duktiga fotografer och duktiga på att fotografera. Ja den på Lasse med partikamrater i tältet är från min kamera. Jenna Glans fotade)

Mineralfondsexperten har talat:)

carnation.jpgGruvbolagen som idag är verksamma i Sverige betalar för närvarande en ytterst symbolisk summa i avgift för de mineraler som de utvinner ur svensk mark. Vänsterpartiet har nu från centralt håll gått ut med ett förslag om att göra om den nuvarande mineralavgiften. Det innebär i korthet att mineralavgiften skulle utökas till 10%. Intäkterna från avgiften skulle hamna i en gruvfond vars främsta syfte blir att finansiera en del av de behov som uppstår i de samhällen som etableringarna sker i.

Rubriken är, ska erkännas, en väldigt modifierad sanning, men jag tycker verkligen det var på tiden att partiet formulerar det som jag och många med mig talat om länge.
Det är dags att gruvbolagen tar sin del av kostnader som deras etableringar innebär.

Vänsterpartiets rikspolitiker har tidigare lyft frågan i en motion till riksdagen i höst och nu är ett än mer konkret förslag på gång. Ett lättläst underlag till partiets grund för detta förslag finns att läsa här: Gruvfonden.

 

Den här julen växte jag tydligen på längden?!

Bil i España!

Bil i España!

Mitt första år som heltidspolitiker tyckte jag var ganska lugnt. Inte så att det var lite att göra, men jag upplevde nog att det fanns tid till att både planera, styra, styra upp och rentav reflektera lite över de möjligheter som erbjudits via förmånen att få det aktuella förtroendeuppdraget.

Nu två år senare tror jag att jag fått en väldigt bokstavlig beskrivning av ordet ”smekmånadsperiod”.  År två i samma uppdrag visade till skillnad från första års relativt goda möjlighet till struktur på ganska mycket av det motsatta! Läs mer