Första majtal, valåret 2018

Kärleken kommer och kärleken går.
Ingen kan tyda dess lagar, men dig vill jag följa i vinter och vår
Och alla min levnadsdagar
Kamrater, de här var den inledande strofen i Nils Ferlins dikt i Folkviseton från 1957.

Den handlar förstås om kärlek, till någon man håller av, håller kärt.
Jag tänker likväl att strofen också kan handla om något helt annat man håller kärt. Ett parti till exempel, i mitt fall Vänsterpartiet, denna del av arbetarrörelsen som jag i snart trettio år, mitt hela vuxna liv, varit en del av.

I trettio år har jag hängt ihop med partiet och det kommer jag att göra i alla mina levnadsdagar, för jag vet att det är rätt val. Jag vet att vi alla här inne har valt rätt. I vår ständiga kamp för jämlikhet för alla i Sverige, Norrbotten och Piteå. Inte bara för de rikaste.

Likväl som jag har följt partiet i hela mitt vuxna liv, så har jag också firat den här dagen.
Första maj, vår dag, arbetarrörelsens dag, den internationella solidaritetens dag. Oftast i Luleå där jag bor, men många gånger i Umeå och en gång i Stockholm.

I dag är jag här hos er i Piteå och jag vill verkligen få uttrycka min glädje över att få fira denna dag med alla fantastiska, fina, kampvilliga socialister och feminister i Piteå. Det är med stor ödmjukhet jag vill tacka för inbjudan att tala hos er. Jag känner mig väldigt hedrad och stolt över detta.

Hur stort och roligt och viktigt det än är att hoppfullt fira Första maj här med er, så känns det också viktigt att ta upp något väldigt allvarligt.

Den här dagen, som är så viktig inom arbetarrörelsen, men också i kvinnorörelsen och antirasism-rörelsen är under attack!

Det är många mörka krafter som vill ta den ifrån oss.

Första maj är förvisso sedan länge dagen då högern ryser och deras anhängare bland kapitalets toppskikt beklagar….men det absolut värsta är de mörkaste, mörkbruna vindar som blåser också i Norrbotten just i dag.

Just i dag på Första maj, på vår dag. Har nazisterna mage att demonstrerar och vräka ut sitt hat på olika platser i landet.

Inte långt härifrån, i Boden, tågar i detta nu ett uniformerat gäng. Ett mörkt gäng, som står för allt vi inte står för. Som är emot allt och alla vi är för. Som känner hat och avsky istället för kärlek och medmänsklighet.

Den här mörka samlingen av nazister försöker skrämma oss genom att sprida hat, lögner och fördomar över våra vänner från som är födda någon annanstans i världen.

De försöker ta mer och mer utrymme i det offentliga rummet och de vinner tyvärr mark. I Sverige och i Europa. Där de är jättebästiskompisar med likasinnade hatande grupper.
Nazisterna i Sverige, likväl som de i övriga världen har framför allt tre unkna synsätt gemensamt. För det första handlar de om deras kvinnoförakt. Feminism är av ondo och kvinnor är till för att behaga män. Vita män.

Det handlar om deras avsky mot människor som valt att älska sin nästa. Gränslöst och bortom hatarnas idéer om naturens lagar” och förljugna, gamla normer. Detta hat liksom hatet de riktar mot människor, som jag, vi som är födda med permanent solbränna. Tar sig många gånger otäcka, olagliga och vidriga former. Det är så det blir, när ens handlande styrs av hat och avsky, istället för av kärlek och medmänsklighet.

Mitt namn är Nina Berggård. Jag är stolt distriktsordförande för Vänsterpartiet Norrbotten. Jag är född i slummen i Bangladesh. Uppvuxen i vackra Tornedalen, bosatt i Luleå sen 1998 och jag är en riktigt avig tjurskalle emellanåt.

Det måste man vara om man inte ska ge vika för de här mörkbruna krafterna och det ska vi inte göra. Inte ni, inte vi inte jag.

Vi ska behålla Första maj, som vår dag. Vi ska säga nej till mörkbruna krafter och mobilisera oss mot dem. Nästa Första maj ska vi slippa nazister på våra gator i Sverige- och vi ska fira!

Kamrater, jag hoppas ni orkar lyssna ett tag till. För det är inte bara Första maj som vi framöver ska fira.

I år är det ju val och den 9 september, då ska vi fira valseger.
Valseger för oss i Vänsterpartiet och för den politik vi driver och framför allt ska vi fira med de många som kommer att få det bättre, med en stark vänster i svensk politik.

Det kommer däremot inte att vara en dans på rosor fram till september. Vi kommer att bemötas och påstötas från många håll.

Inte minst från högern, som sitter i sin skyddade tillvaro med privata sjukförsäkringar, aktier på banken och en RUT, som kommer på hembesök i deras, numera knappt beskattade lyxfastigheter.

Vi får vara beredda på att den välförsedda högern kommer att ifrågasätta vår politik, rentav håna den. Vet ni vad, låt dem. Låt dem försöka bara. Låt dem bravera om sin egoistiska politik, som är till för några få, de rikaste. Det förlorar de på.

Vi ska göra tvärtom. Vi ska gå ut och möta väljarna och berätta om en politik som ska föras i solidarisk, feministisk och jämlik anda.

En politik som med starkt stöd från väljarna också i fortsättningen satsar på politiska förslag för bättre villkor för ensamstående och pensionärer. För utsatta, ensamstående kvinnor och barn som lever i familjer som numera, med Vänsterpartiets politik, både kan få mediciner och delta i aktiviteter på sommarloven.

Vi kommer också att kräva ännu mer reformerar för ett rättvisare, jämlikare, jämställdare Sverige. Vänsterpartiet är garanten för det i svensk politik. Den verkliga garanten.

Kamrater, det behövs en mycket stark vänster, en vänster som gör skillnad. Det finns höger i politiken också, men höger är höger och vänster är vänster och det är märkbar skillnad på vår politik.

Det ska märkas. Det måste märkas. För det är skillnad på en politik och ett Sverige för alla – inte bara för de rikaste.

Kamrater, tack för att ni lyssnat på mig. Nu ger vi oss ut i valrörelsen och vinner valet.
För det är #vårturnu

Nina Berggård
Distriktsordförande Norrbotten

Låt Luleå verka för världsfred!

De små handlingarna är ibland kanske av de allra största slagen.

Under gårdagens sammanträde i kommunfullmäktige anmäldes Vänsterpartiets senaste motion. med rubriken ”Motion angående medlemskap i Mayors for Peace”.

Mayors for Peace är ett nätverk, som vill verkar för att visa stöd och solidaritet med Hiroshima och Nagasaki. Två städer som utsattes oerhört mycket under andra världskriget. Nätverket vill arbeta för världsfred och för att synliggöra de fruktansvärda effekterna som kärnvapen medför.

Ett medlemskap kostar var enskild medlemskommun/stad cirka 160 svenska kronor per år.

För Vänsterpartiet, ett parti tydligt inspirerat av betydelsen och vikten av internationell solidaritet, är det en självklarhet att Luleå ska bli medlem i nätverket  I Sverige är i nuläget 26 kommuner, både stora och små, medlemmar i nätverket. Några av dessa är Stockholm, Göteborg, Malå och Sollefteå.

Vi hoppas att vår motion får gehör i kommunfullmäktige och att Luleå blir den 27.e Mayors for Peace-kommunen i Sverige.

Motionen i sin helhet, fastän den är kort, kan du läsa genom att Mayors for peace.

#metoo-tankar!

För någon vecka sedan började kvinnor världen över att säga ifrån. Det ska INTE vara okej med övergrepp av något slag. Genom att ”vittna” om att jag och hon och hon och dem varit utsattas, så synliggjordes de sämsta patriarkalaste sidorna ordentligt. Med anledning av den väldigt spridda hashtag-kampanjen #metoo, så började jag fundera på om det hänt något sen jag var ung.

Jag tror att alla kvinnor, flickor, damer och tanter blivit utsatta. Det har jag också. Jag är övertygad om att den stora majoriteten av oss har sökt ”felet” hos oss själva. Vad gjorde jag? Vad sa jag? Hade jag kunnat undvika att han (det är oftast en han) sa eller gjorde så mot mig. Svaret är nej! Det är inte ditt fel. Inte ”mottagarens” ansvar. Det är ”sändarens”! I vissa fall så illa som förövarens. Men aldrig, aldrig är ansvaret ditt. Hur du än är klädd eller ser ut. Din kropp är alltid din och den är inte någon annans att yttra sig av, förfoga över, kommentera, kränka eller utnyttja.

Varje människa är ansvarig för vad hen säger eller gör. Varje människa som utsätter någon för en kränkning av verbalt, fysiskt eller psykiskt slag har valet att göra detta eller att avstå. Där ligger ansvaret och där ska felet placeras! Oavsett hur du förmår att bemöta det som sker. Apan sitter alltid på förövarens axel. Minns det om eller snarare när det sker.

Har det då hänt något? Jag hoppas det. Jag hoppas att medvetenheten hos män blir större och större. Alla är något till någon kvinna, barn till en mamma, pappa till en dotter, har en syster en hustru eller en god kvinnlig vän. Det borde faktiskt vara tillräckligt för att tänka efter före…

Jag tror att detta rör sig framåt i kollektivet män och deras medvetande om än i väldigt maklig takt. Det är dock när en man tar det som en personlig uppgift att ansvara för som något händer. När en kommentar om en kvinnas utseende undviks, för att det faktiskt inte är okej att bedöma en annan människas utseende. Det är när män agerar och reagerar på andra mäns beteenden och uttalanden och säger just ”Nej, lägg av. Det är inte okej!” Det är då det verkligen börjar hända något.

Till dess så är det nog så att det är tjejerna själva som får ta ansvar för att förbättra killarnas beteende genom att markera på alla sätt och vis. Jag hoppas att det kan ske parallellt i en större utsträckning.

I väntan på det får nedan beskrivna berättelse, från två skilda händelser, då jag och min dotter var jämngamla, bli en skildring på att även om inte mycket händer. Även om jag kanske borde ha gjort mer som mamma för att rusta mina döttrar för det patriarkala samhället så kan jag inte ha misslyckats helt.

Sverige 2017:
Min dotter, 23-år arbetade i somras som museipedagog på Seglora kyrka på Skansen. En eftermiddag kom ett franskt par in tillsammans med sin dotter i övre tonåren. Mannen ville konversera på franska. Min Julia talar inte franska. Mannen insisterar ett par gånger, vilket verkade besvära hans egen dotter påtagligt. Tillslut kollar mannen in Julia från topp till tå och säger med en menande blick ”Have you never been with A french man? Hö hö!”

Julia svarar honom genast. Sånt där ska inte du säga. Det är högst olämpligt. Överhuvudtaget och i synnerhet i en kyrka. Hade du tilltalat en dam på det sättet i Seglora kyrka på 1700-talet, hade det blivit kyrksocken för din del!

En julidag 1995, då jag nästan var 23 år, gick jag i långshorts och långärmad tröja (ni vet svenska sommrar…) på Storgatan i Luleå, då en man i uppskattningsvis 50-års åldern, stoppade mig genom att lägga handflatan på min bröstkorg. Han sa med en självklar uppsyn ”Kan du komma i kväll till Statt? Jag tittade på honom med fågelholksstora ögon. Han fortsatte ”förresten, vad kostar det.” Med samma självklara uppsyn om att han avsåg sig ha rätt till sitt agerande.

Det här var på den tiden då den fysiska resebyrån fortfarande spelade stor roll för charterresenärer. De lockade stort med bilder på lättklädda, asiatiska flickor i solnedgången. Utan minsta eftertanke om vilket underliggande budskap de faktiskt spred.

Jag var 23 år och hade uppenbarligen blivit tagen för en kvinna vars kropp var till salu. För ett det. Ett objekt som en del i den stigmatiserande bilden av en ung kvinna med mitt utseende.

Jag sa ingenting. Jag var mållös. Rädd och ledsen. Jag mer eller mindre sprang därifrån. Sen blev jag arg, på mig själv. Varför hade jag tillåtit att detta skedde? Varför hade jag inte fräst ifrån? Varför kände jag mig äcklad, ja nästan äcklad över mig själv?

Jo, jag förstod inte då att det inte var mitt fel. Det var hans och bara hans! Gubbäcklets! Jag var 23 år och alltför oerfaren och otränad för den typen av oacceptabelt beteende.

I dag är jag 45 år. Jag vet att ett sexistiskt påhopp, en fysisk kränkning, ett övergrepp aldrig är mitt eller någon annan utsatts fel.

Idag agerar jag. Reagerar. Gör min stämma hörd. Jag är äldre, klokare, mer tränad och erfaren nu. På gott och ont. Jag är sällan mållös nu för tiden. Jag ska inte säga aldrig, för det finns knäppgökar som faktiskt fortfarande förvånar en.

Jag har också så mycket mer att värna om. Framtiden för mina döttrar och dotterdotter. Jag har också ett ansvar att fostra min son. För han ska veta att han har så många viktiga kvinnor, systrar, syskonbarn att stå upp för.

Det är sorgligt att jag vet att de liksom jag själv och så många medsystrar kan hashtagga sig med #metoo-taggen.

Jag är ändå inte beredd att lägga ner kampen mot sexism och könsmaktstrukturer. Jag rentav vägrar ge upp. Jag önskar så att Amelia, mitt barnbarn, ska slippa göra den taggningen.

Om vi går tillbaka till händelserna på Seglora kyrka och det faktum att samma dotter är aktiv i en tjejjour. Och att den andra är en extremt svårslagen, verbalutmaning för en antifeminist. Ja, då förstår ni ungefär hur stolt jag är över mina döttrar. Och var min drivkraft om en bättre, jämställdhet och mer feminstisk värld finns.

Politik är ett 24/7-engagemang!

Copyright Andreas Harnemo - Snow Garden AB 2015

Copyright Andreas Harnemo – Snow Garden AB 2015

 Under senaste mandatperioden har uppdraget som politisk gruppledare blivit svårare. Skälet är att information undanhållits större del av oppositionen. Det är uppenbart att man måste vara inbjuden till rätt möte. Möten som sker i hemlighet, bakom stängda dörrar.

Jag har aldrig blivit inbjuden dit. Med sådana villkor spelar inte ens 100% närvaro på arbetsutskotten någon roll. Information undanhålls mig, som så obekvämt antas sitta inne med annan åsikt. Det har blivit allt tydligare att det beror på att jag inte accepterat att sitta tyst i knäet på kommunstyrelsens viceordförande.

Efter valet 2014 gjordes en revidering av arvodessystemet i Luleå kommun. Alla gruppledare i kommunfullmäktige (KF) omfattas av framförallt skriftens åttonde paragraf.
I denna handling regleras arvoden, pensioner och aktuella arbetsuppgifter mm. Gruppledare i kommunfullmäktige med uppdrag på betydande del av heltid (40 % eller mer)  

Arvoden för gruppledarna och övriga förtroendevalda fastställdes av KF.
För vänsterpartiets gruppledare, det vill säga undertecknad, innebar det ett fastställt arvode på 66 procent av ett riksdagsarvode, även kallat grundarvode.  Procentsatsen bestäms utifrån antalet mandat i KF.

Anställd vs. förtroendevald
Den stora skillnaden mellan att vara anställd och förtroendevald är att det ena är ett arbete, med krav på att gällande lagar och anställningstrygghet finns. Ett förtroendeuppdrag är inget arbete. Det är ett förtroende som ges den som innehar uppdraget. Det förpliktar. Det gäller att kunna företräda sitt parti och vara ansvarig gentemot de som ger en förtroendet.

Ett arbete förpliktar på annat sätt. Alltid med förutsättning att man kan klara av sina arbetsuppgifter.  2014 hade jag varit helt tjänstledig och borta från arbetet i fyra år.
En mandatperiod till skulle bli sammanlagt åtta år. Det hände mycket inom mitt arbetsområde på de första fyra åren, fick jag veta av mina tidigare arbetskollegor.
Det skulle hända mycket på fyra år till. Jag ville upprätthålla min kompetens och mitt yrkeskunnande.

Mitt arbete i statlig tjänst
Jag arbetar med kvalificerat handläggningsarbete på Försäkringskassan. Arbetet är kopplat till lagstyrda regelverk och det innebär kontinuerlig utveckling och förändring. När jag går på arbetet är jag en del av det svenska socialförsäkringssystemet. Det kräver en del av mig, men det ger också positiv energi tillbaka i min verksamhet som politiker.

Jag är duktig på mitt arbete. I vilket jag möter människor i stort behov av stöd från samhället. Jag hjälper dem och jag gör skillnad för dem. Mitt förvärvsarbete och mina politiska förtroendeuppdrag går i viktiga delar hand i hand.

Vänsterpartiet har varit högst delaktig i genomförande av ett tryggt socialförsäkrings-system. Vi driver ständigt krav på bättre statlig fördelningspolitik, för att minska avstånden mellan de som har mest i samhället och de som har lite eller inget alls. Just de människorna, de i behov av den politik vänsterpartiet driver, möter jag i mitt arbete med på Försäkringskassan. Det förstärker min uppfattning om att den politiska väg jag valt är bra. Ja, faktiskt bäst!

Förtroendeuppdraget som gruppledare
Kortfattat innebär förtroendeuppdrag som gruppledare i Luleå kommun, precis det som om står i reglementet. En person från varje parti utses till att stå till kommunstyrelsens (KS) förfogande.

Jag fullgör de åtaganden som reglementet innebär.  Utöver det gör jag en hel del som inte reglementet uttrycker för att leda, administrera, organisera och stötta vänsterpartiets alla förtroendevalda med kommunala uppdrag.

Jag har även tagit på mig några politiskt fördelade ”extraknäck” inom kommunen. Det berikar mig som politiker. Jag är glad över att för Luleå kommuns räkning få ägna mig åt frågor om besöksnäring och handel, trygghetsfrågor för våra kommuninnevånare. Jämställdhet inom kommunens verksamhet och folkhälsa för alla Luleås drygt 76 750 invånare, såväl unga som gamla, kvinnor, flickor pojkar och män.

Ansvar och åtagande som arvoderad gruppledare
När det gäller mitt ansvar för att tillgodogöra mig information och bereda frågor KF för min grupps räkning, så jag har fullgjort mina åtaganden. Det kommer jag att fortsätta göra.

Majoriteten har däremot inte fullgjort sin skyldighet att visa på så kallad transparens.
Om  information undanhålls spelar det ingen roll hur många sammanträden en deltar vid. Vänsterpartiets representanter har en sammanlagd 100-procentig närvaro i utskott, beredningar mm. Det hjälper ändå inte om information, till och med på direkta frågor undanhålls då. Det och inget annat är enda anledningen till att jag inte kunnat verka fullgott som gruppledare i min grupp.

Undanhållande av viktig information
Ett exempel är då det vid Luleå kommunföretags möte någon vecka innan budgeten i Luleå skulle tas för  2018-2020, informerades om att det kommunala bostadsbolaget Lulebos bolagsstämma skulle flyttas. Jag frågade varför? Svaret jag fick var att det helt enkelt ”bara var en information”.

Två veckor senare, en sen torsdag eftermiddag, mejlades ett ärende om uttag från Lulebos konto värt 400 miljoner kronor ut. Underförstått antyddes att ärendet skulle tas som extraärende vid ett möte direkt efter helgen. Detta var alltså anledningen till att bolagsstämman skulle skjutas fram.

Jag frågade vid KS-mötet där ärendet hanterades: fanns information och kännedom om detta ”400 miljonersärende” redan vid mötet där jag mer eller mindre nekades ett ärligt svar. Svaret var ja. Informationen fanns redan då, men den mörkades av socialdemokraterna..

Ett annat exempel  är de väldigt uppmärksammade turerna kring de så kallade Luleboaffärerna, då sossarna gick i främsta led för att driva igenom en massutförsäljning av allmännyttans hyresrätter.

Den 2 maj 2015 kom en kallelse till ett extra styrelsemöte i Luleå kommunföretag AB, där jag är ledamot. I kallelsen fanns ingen information om vad ärendet handlade om. ”Handlingar delas ut vid sammanträdet”, var enda information som gavs.

Vid mötet den 8 maj kom informationen om massutförsäljningen. Ett beslut värt mellan tre och fyra miljarder. Ingen i styrelsen visste något, förutom moderaternas gruppledare, som deltagit i underbordförhandlingar bakom stängda dörrar. Mörkläggningen hade varit total.

I just ”Luleboaffären” fick vi i vänsterpartiet däremot en hel del informationsmaterial genom andra kanaler. Personer på olika positioner i politik och samhälle, som inte ville vara öppna uppgiftslämnare till dolda, hemliga uppgifter. Uppgifter som innehöll mer fakta än den vi delgivits och som vi övriga in i det sista undanhölls.
Så ska det inte vara i en öppen kommun.

Förväntningar från mig som gruppledare och statstjänstekvinna
Som gruppledare förväntar jag mig att få den information som behövs för att fatta beslut. All information, inte minst den som finns då jag frågar efter den.

Jag förväntar mig att bemötas med respekt för det arbete jag utför som politiker och som tjänsteperson i statligt arbete. Jag kräver av mig själv att det ska gälla omvänt.

Jag gör ett bra arbete som gruppledare och jag är stolt över  mitt partis bidrag i Luleåpolitiken. Våra politiker i vänsterpartiet är duktiga och förtroendeingivande.
Jag vet också att det finns personligt förtroende för mig, som politiker.
Internt i partiet och från medborgarna.

Den tydliga (s)lutsatsen
I Luleå har socialdemokraterna drygt 48 procent av väljarnas förtroende i KF. Förtroende kan man både inne ha och mista. Det finns underlag för ett brett vänsterinriktat styre. Men politiken går bara än mer höger ut, för varje sammanträde som genomförs. Den ideologiska inriktningen är tydlig.

Min slutsats när det gäller den politiska utvecklingen i Luleå kommun är att den inriktningen fortsatt kommer att vara socialdemokraternas linje. Jag  förväntar mig alltså inte att jag ska bli inbjuden till maktens inre korridorer. Det är redan trångt i majoritetens knä, där sitter sedan länge moderaterna.

//Nina
(Som denna dag firar 43 år i Sverige. Svensk blev jag först den 15 september 1974)

För den som är intresserad av siffror, följer här lite sådana
Det är en sammanställning över kommunalråden (S) och samtliga partigruppledares närvaro på kommunstyrelsen samt fastställt arvode i procent av ett riksdagsarvode under innevarande mandatperiod.

Anette Asplund (KD) 27 av 31. Anette får 47% : 351 936 kr/år
Anders Josefsson (M) 24 av 31. Anders får 80% : 628 992 kr/år
Carola Liden (C), 31 av 31. Carola får 47% : 351 936 kr/år
Erland Nilsson (LPO) 30 av 31. Erland får 41% : 307 008 kr/år
Jan Nyberg (MP), 28 av 31. Janne får 66% : 441 792 kr/år
Jonas Brännberg (RS), 28 av 31. Jonas får 47% : 351 936 kr/år
Niklas Nordström (S), 22 av 31. Niklas får 95% : 711 360 kr/år
Nina Berggård (V) 29 av 31. Undertecknad får 66% : 441 792 kr/år
Thomas Olofsson (L), 29 av 31. Thomas får 60% : 396 864 kr/år
Yvonne Stålnacke (S), 30 av 31. Yvonne får 105% : 786 240 kr/år

Arvodet består av ett grundbelopp och ett tillägg per mandat i kommunfullmäktige. Grundbeloppet är 35 % av riksdagsledamots grundarvode. Tillägget per mandat är 6 % av riksdagsledamots grundarvode. För 2015 har riksdagsledamots grundarvode fastställts till 61 000 kronor. Det innebär att grundarvodet uppgår till 21 350 kronor och att tillägget per mandat uppgår till 3660 kronor år 2015. Totala arvodet kan dock inte uppgå till högre belopp än 80 % av arvodet för kommunstyrelsens ordförande.

Övriga förtroendevalda som får arvoden för uppdrag på betydande del av heltid:
Socialnämndens ordförande Margareta Bladfors, 90 procent: 673 920 kr/år
Barn- och utbildningsnämndens ordförande Carina Sammeli, 85 procent: 636 480 kr/år Stadsbyggnadsnämndens ordförande Lenita Eriksson , 85 procent: 636 480 kr/år
Miljö- och byggnadsnämndens ordförande Göran Öhman, 85 procent: 636 480 kr/år Fritidsnämndens ordförande Inger B Larsson, 40 procent:  299 520 kr/år Kulturnämndens ordförande Omar Jakobsson, 40 procent: 299 520 kr/år Kommunfullmäktiges ordförande Marita Meetz, 40 procent:  299 520 kr/år

Bilden i ingressen har jag lånat från kommunens hemsida. Det är en bild som jag gillar och copyrighten är fotografens.